Att festa som svin

Alkohol förstör våra unga hjärnor. I lördags hade jag en förjävlig kväll - på gott och ont. I söndags hade jag en förjävlig dag - enbart på ont.

Lördagen började med en härlig förfest bestående av brudar, min halvbögige kompis Halvbögen och vodka. Vi låg utanför grannens dörr och försökte få honom att släppa in oss och betedde oss som gangsters, vilket vi (i våra egna ögon) antagligen var.

 Lördagen avslutades med att jag spydde i Mr.Big's bil, ramlade i mitt eget kiss, vägrade låta bilen köra fortare än 30 km/h, kröp på golvet till sängen och så vidare. Mitt i natten vaknade jag (tydligen) och frågade efter Mr.Big, som svarade att han låg bredvid mig, och sedan försökte jag ta mig till toaletten genom mitt sovrumsfönster.

Men vad säger man? Den roligaste jävla kvällen på länge.

Facebook-syndrome

I bilen mot biografen. Mr. Big, hans familj och några vänner till familjen skulle se på Harry Potter?


- Är du taggad då.
- Var?
- Harry Potter?
- Jaha. Ja, jag lever i facebook-språket fortfarande
.



Facebook kommer att äta sig in i våra hjärnor och långsamt förtära dem.

Midnattds

Jag sitter här i min intesåsköna säng  och funderar på livet. Klockan har precis passerat 12-slaget och jag borde väl krypa ner under täcket om jag ska orka jobba i sju jävla timmar imorgon. Sju långa timmar med thaibossen och en little mexican till lunch. Det kan ju diskuteras om det är ett mentalt mord. Om min själ kommer att gå under eller om jag eventuellt kommer att ägna de närmaste x antal dagarna liggande i fosterställning och repetera pomfrites och cola - pomfrites och cola. Kanske kommer morgondagens arbetspass att föralltid förstöra min personliga vigör och släcka min livslust. Jag hoppas att jag ska komma att ta mig levande därifrån, och helst utan åkommor. Jag är ju trots allt solstrålen(?).

Förresten kikade jag Harry Potter på bio idag. För er som varken läst boken eller sett filmen så dör professor Dumbledore. Severus Snape mördar honom. Men i den sista boken får man veta att det var Dumbledors plan hela tiden. Snape är alltså inte en elak jäkel utan i själva verket en gosig liten nallebjörn som försöker hjälpa alla snälla. Så nu är alla som inte läst böckerna SKITGLADA för att jag låter dem slippa.

Nu ska jag läsa lite High Fidelety sedan glida in i min ruskiga drömvärld där jag antingen blir förnedrad av Thaibossen eller strypt av min före detta pojkväns föräldrar.

Befordran snart måhända?

Thaibossen tog in mig på kontoret häromdagen när jag var på väg att börja arbeta. Några dagar tidigare hade vi haft ett par typ kontrollanter på besök som iaktog allt vi gjorde och antecknade som galningar.

- I fredags.. När "bill och bull" var här... Dom kollade lite på dig...
- Jasså? Och? *Sjukt nervös. "Jag får sparken. Jag får sparken. Jag får sparken"*
- Du sken som en sol! Du var glad och trevlig och ja. Du är solen. Det är du! Fortsätt såhär!

Jaha. Då är man McDonald's lilla solstråle dårå. Känns fint. Inte för att jag bryr mig ett dugg men ändå. Det gav mig lite mod att retas med Thaibossen senare samma arbetsdag.

- Det är något fel på märkapparaten!
- Nej. Det äj lullen.
- Lullen alltså?
- Rr. Rr. Rrjullen.


Snart kan jag kalla honom för min lilla bitch och tvinga honom att sticka ner huvudet i soptunnorna då och då.

Påträffat på McDonald's parkering fredag natt



Den var iallafall ordentligt fastknuten.

Bio-ungarna

Solen har stekt hela dagen. Jag har jobbat på my beloved McDonalds. Thaibossen var faktiskt snäll, trevlig och go idag. Att han är snäll, trevlig och go betyder givetvis att jag inte fick skäll eller arga blickar. man ska vara glad för det lilla. Inga roliga citat. Inga roliga människor som handlade. Förutom bio-ungarna...

Vilka är bio-ungarna, undrar ni?

De två små negerbarnen (möjligtvis är de tre) som verkar ha en vit pappa som äger biografen där jag bor. Mamman har jag aldrig sett. Kanske föddes dom ur popcornmaskinen. Kanske ur någon form av coca cola-masken, och därav färgen? Iallafall är dom några speciella barn. Mr. Big är för tillfället inte närvarande men jag kan berätta om en incident han var med om angående bio-ungarna.

Barnen leker ute på vår stads lilla gata som rymmer alla affärer etc. Plötsligt sätter sig flickan ner. Vad gör hon? Hon URINERAR. På gatan. Den lille pojken sätter sig bakom och studerar utsikten, för att sedan ta en pinne som han petar i kisset med.

Gulligt. Sött. Ungefär som föräldrar säger när deras barn äter sand ur sandlådan. Sand blandat med avföring, spya och andra baciller. Det är inte sött - det är korkat!!

RSS 2.0